Fashion Island

Tog tillfället i akt att träffa Sofia en sista gång innan hon åker till Phuket imorgon. Eftersom hon inte håller till i Bangkoks centrala delar så lockade hon med Fashion Island, ett stort köpcentrum. Javisst, sa jag och bad Paeow visa mig till bussen. Ja, jag är lite som ett barn när det gäller lokalbussarna. Han följer mig till stationen och sätter mig på en buss, precis som förr i tiden när man var rädd för att åka buss själv. Rädd kanske jag inte är längre, men man vill ju inte hamna i tjottahejti. Men det var precis vad jag gjorde! För Fashion Island ligger nämligen i tjottahejti! Det tog mig över 2 timmar att åka dit, och då stod ändå inte trafiken stilla. Men en billig resa var det iallafall.

Väl där så gjorde vi det som man brukar göra i ett shoppingcentrum. Fika och shoppa och gå, gå och gå. Det finns absolut ingen logik i den gallerian så man går ständigt vilse och märker att man är tillbaka på samma plats som man började. Nu ska man ju inte ge mitt lokalsinne en eloge, även om det bättrats sen jag kom till Bangkok faktiskt.

Jag måste säga att jag har blivit väldigt duktig när det gäller att hålla tillbaka shoppingsuget. Eller ja, sugen är man ju alltid men jag får sällan den där måste ha känslan. Och köper jag något så går det inte över 300 baht. Men, idag köpte jag ändå något som jag behöver. Jo jag vet, orden jag behöver utnyttjar man allt för ofta. Jag behöver ett par svarta skor. Jag behöver en klänning. Ja, ni fattar. Men jag köpte ett mobilt modem till datan! Vilket jag faktiskt tycker jag behöver om jag nu inte vill sitta och uggla på mitt rum varenda dag när man ska jobba. Det tog ett tag innan jag fick hjälp av en expedit i affären, Fashion Island har knappt några turister så engelskan är inte alltid att förlita sig på. Först kom det en söt smilfink och försökte hjälpa men han försvann lika snabbt som han dök upp, då han inte förstod. Sedan kom en annan och började babbla på om de olika modemen på thai, elektroniktermer på thai är ju det sista man kan. Det jag kunde urskilja var att vissa hade 3G och var lite snabbare. Men jag valde den billigaste för 1500 b så får vi se hur det fungerar. Imorgon ska jag köpa simkort och ladda på med timmar. Återkommer med ett utlåtande senare!

Fashion Island var annars ett trevligt ställe, väldigt stort som sagt och inte så mycket folk. Har det mesta skulle jag påstå, men inte de dyraste märkena som Louis Vuitton eller dyl. Inte mig emot. Jag tror vi lämnade stället vid halv nio, Sofia mötte upp Jade och jag tog minibuss tillbaka. Bussarna går mitt emot gallerian fast på andra sidan gatan. Vill man in mot stan ska man ta den som går mot Victory Monument. Allt står på thai men det är bara rycka upp dörren och fråga. Kostar 25 baht och tar ca halvtimma, då den åker på motorvägen. Prisa minibussar!